Lovisa

Det kändes lite tråkigt men ändå ganska skönt och åka hem från paradiset efter en knapp vecka.
men det är det värt. Man måste offra för att lyckas-eller hur?
Och jag har saknat mitt team av underbara människor och hästar.

Just nu sitter jag hemma hos älsklingen och kikar runt i lite bloggar medans han steker hamburgare till sig.

Det är roligt att läsa massa skräp, jag erkänner att jag tycker det. Det är lite som att titta på en tv-serie (något som jag aldrig fastnat för men förstår känslan), Att betrakta någonting utifrån, det är så olika liv som vi lever nära inpå varandra. Jag blir otroligt fachinerad över dem som tar sig tid att matcha allt från tånagellack till hårspänne, plåta och sedan gå och sätta sig på ett café eller gå ut och festa för att under kvällen spendera en hel massa tid på att dokumentera det och sedan blogga om det. Wierd är vad det är, kallas det för mervärde av livet eller vadå?
för vissa- ja.
för andra-no way!
men det är något man måste inse, folk är faktiskt för det mesta nöjda med sina liv (eller så vet de inte bättre) men det är nog så att vi vinner i längden, vi som lever nära naturen, njuter av kroppsarbete och umgås kravlöst.
För vilken studie visar inte att det är det vi mår bäst av?
och hur levde Lucy tror ni?
Inte satt hon på café och drack latte, nej hon skaffade sin egen mat, strövade omkring och umgicks naturligt.
Så som vi var skapade för att göra.